När den unge killen, som satt närmast, inte svarade på tilltal så stod mitt sista hopp till den äldre herren som hastade förbi. Han passerade först rakt förbi, förstod sen att jag pratat just med honom, vände sig om, tittade förvånat på mig och sa…”Va?”. Jag upprepade min fråga, “Vad heter du?”.
I just det här ögonblicket stod det och vägde. Jag visste att hans attityd och hans svar på min fråga avgjorde hur det hela skulle förlöpa. Först och främst de närmaste minuterna men i sin förlängning, resten av kvällen.
Nu gäller det, nu… “Aunå”… jag hör inte riktigt vad han säger min gissar friskt… “Arne?”. Folket skrattar, en bra gissning, men fel. Han säger högre, ja t.o.m. högt “UNO!”. Kvällen är hemma!
Det visar sig vara en riktig hit. Uno är en man som bjuder på sig själv utan att skämmas, som är rak och ärlig och inte behöver visa upp sig för att försöka vara roligare än komikern på scenen.
Komikern berättar för publiken att Uno är kvällens termometer i publikhavet. Med jämna mellanrum kollar komikern “termometern” och får på det sättet en direktkontakt rakt in i publiken. Mitt under kvällens show får komikern till en referens till Uno på ett, för publiken, totalt oväntat sätt. En klockren poäng som lyfter taket.
Tack Uno, i fredags var du det som lyfte kvällen. Så lite kan det vara som gör en bra kväll till en succé!

Lars – som nu pustar ut efter en intensiv helg