Mannen var knappt vid medvetande, han hörde det där välbekanta ljudet igen, det där durrande, pumpande ljudet. Han visste vad han var tvungen att göra men just nu gick det inte, han försökte, hans hjärna kunde forma rörelsen, hans inre ögon kunde se den men hans armar var oförmögna att utföra den… Det krävdes en övermänsklig ansträngning. Han höjde armen, sakta, upp över huvudet. Där nånstans fanns målet. Han vred huvudet och försökte fokusera, sakta som en zoom på en kamera stabiliserades bilden… där! Hans arm slog ner, träffade målet och väckarklockan tystnade.

Helt plötsligt skulle han upp vid halv sju! Jul och nyår hade vridit dygnet för honom. Halv sju på morgonen motsvarade nu kl tre på natten.

“Nåja, vad gör man inte för sitt kall” tänkte han medan han satte ner fötterna på det kalla golvet. Han rörde sig stelt genom det mörka huset för att ta en dusch, vakna till och slänga i sig lite frukost. 45 minuter senare stod han klar vid bilen.

Bilfärden tog en timme, under den tiden hann mannen vakna till ordentligt och dessutom slöa till igen… den monotona tonen från dubbar mot asfalt i 100 km/h ÄR sövande. Mötet med de två pigga koroegraferna, Sara och Ramona, fick honom dock att vakna till liv, likt Piff och Puff studsade de omkring och var så goa som bara dom kan vara.

Klockan är nio, det är måndag morgon och mannen står i en ljus sal, redo att underhålla. Så fel, så fel och ändå så rätt! När mannen normalt sett står redo att underhålla är klockan runt nio, men på kvällen, och det är lördag…

Nåja, då publiken inte känner till honom fick det bli ett kort introsnack där han lurar ut publiken på fel väg.
“Alltid lika roligt att se deras undrande blickar”, tänker mannen medan han njuter av situationen. Efter hand som mannens historia blir mer och mer vansinnig ser han fler och fler leenden, de förstår, han är inte en brandinspektör som ska leda dem på en “Finn fem fel”-promenad genom deras arbetsplats.

30 minuter går fort, alldeles för fort. Mannen är tvungen att avsluta och publiken tar upp en hjärtlig och lång, mycket lång, applåd. De är ju inte heller vana vid detta, att uppleva stand-up comedy klockan 9 en måndag morgon. En glad överraskning.
Men det kan egentligen inte bli bättre, en blandad publik som är helt nyktra och kan ta in allt komikern säger utan störande moment.

Lars – som nu kommit in i rätt tidsrytm igen…