Mannen satt i godan ro i det lilla kontoret innanför köket. Han hade fått flytta på en plastsäck med tomburkar för att hitta kontorsstolen. Det var trångt, som det alltid är på de här små kontoren innanför köket. Bordet var belamrat med allsköns prylar, fakturor, colaburkar, nycklar, matlistor, pennor och en immigrationsansökan. Ja, de var från Iran de som hade krogen. Hela släkten jobbade den här kvällen för det var en fullsatt kväll. Ett företag från orten hade bokat hela restaurangen, alla anställda skulle bjudas på god mat, god dryck och underhållning. Det var där, i underhållningsdelen, mannen skulle bistå med sina tjänster.

Han hade kommit i god tid, satt upp sin ljudutrustning och sina spotar. Scenen som bestod av två lastpallar på varandra var redan på plats. Dessutom med en vit duk på… “Skulle han ta av sig skorna när han gick upp på scen…?” Nja, schlager med barfotasångerskor var väl ok, men stand-up comedy med en barfota medelålders man kändes bara så där fräscht.

Nu fördrev han tiden dels med “Hill climb racing” på sin Sony Ericson och dels med att läsa på den text som skulle framföras. Ungefär samma text som han framfört så många gånger tidigare och som han kunde utantill och som när han försökte läsa igenom den alltid kom in på andra tankar så att genomläsningen inte fullföljdes. Nån form av nervös rit som han anade att många komiker genomled innan gig.

Då kommer kocken springande genom köket! “Lasse, hon presenterar dig nu!”
“Va?”
“Ja, hon står på scenen och presenterar dig nu!”

Va, var dom redan klara… han skulle ju byta till sin “finskjorta”… vad hade hon sagt… tusen tankar, helvete! Entrén som är så viktig… shit, måste hinna byta skjorta. Han gör det samtidigt som han tar sig genom köket, personalen står och hejar på med stora leenden. In i festlokalen…

“Ja, då tar vi en applåd till för Lars Magnusson” Jo, hon hade tydligen presenterat honom redan… Hur ska detta gå? Scenen stod naturligtvis på andra sidan lokalen så den nu mycket stressade mannen fick snirkla sig fram mellan borden för att komma dit. Han vek upp skjortärmarna och knäppte de sista knapparna medan han hoppade upp på scenen.

“Puh! Jag var inte beredd… jag skulle ju byta om, stod ju naken där ute i köket…” Denna lätt överdrivna ärlighet möttes av ett skratt. Publiken kände att komikern berättade som det var, han var i nuet. De blev lugna, de kopplade av, de lät sig luras in i komikerns tankevärld.

45 minuter går fort när man har roligt. Det är så sant. Mannen plockade ner sina prylar, tackade arrangören, restaurangpersonalen och satte sig i sin bil och körde så sakteliga hemåt. Ännu ett firmagig i raden var avklarat. Ännu en gång fick han sitta i bilens värme och mysa, glida hem genom natten och njuta av att det funkade igen, trots den chockartade inledningen…

Lars – som nu ska slå igen butiken för den här helgen. I morgon är en annan dag…