Mannen satt på caféet och sippade på sitt halvljumma kaffe. Han borde egentligen gått vidare i livet för ett bra tag sedan men det var så rofyllt att sitta där och bara titta på människor som passerade.
Det låg en bensinmack en bit bort. En bil med containersläp gled sakta fram till dieselpumpen och från förarsidan hoppade det ner en man, en man med typiskt östeuropeiskt utseende. Han hade nog kört länge, kanske inte gjort dagens morgontoalett ordentligt, i alla fall inte rakat sig.
“Svartmuskig typ!” tänkte mannen och lyfte koppen till munnen. Men kaffet hade blivit kallt så han ställde ner koppen och började iaktta lastbilschauffören istället. “Elak typ, det ser man… undrar om han tänker smita från betalningen… han har väl inte några pengar klart…kör svart. Skönt att man sitter i tryggheten inne på caféet” Mannens hjärna fylldes av agg mot chauffören.
Då såg han hur chauffören började leta efter något… han letade efter var han skulle stoppa in sitt betalkort i pumpen. Pumpen var ju bara för kassabetalning men hur skulle chauffören veta det? Han gick runt sin lastbil… var på väg mot mackens butik men tvekade… tittade på pumpen, tittade mot butiken, gick tillbaka, lyfte på munstycket… tittade runt pumpen… satte tillbaka munstycket. Han var osäker på hur han skulle göra, han fingrade lite på sin magväska… låtsades leta efter nåt medan han funderade på hur han skulle lösa det här. Han kunde ingen svenska… ingen engelska heller kanske, han var i ett främmande land, han visste inte hur man gjorde… Han såg sig omkring igen, sökte hjälp. Hans byxor var lite för korta…
Mannen på caféet kände ett sting av medkänsla… chauffören var som ett litet barn som hade hamnat på en plats han inte kunde hantera. Han var inte elak… han var bara en människa, ännu en vanlig människa som passerade mannens liv, ännu en människa med osäkerhet, ont i magen som försökte lösa saker som dök upp. Han var inte elak…
Mannen lyfte kaffekoppen, nä visstja, hans kaffe var kallt, det hade han glömt. Nya tankar hade vaknat i hans hjärna och tryckt undan minnet av det kalla kaffet. Han satte ner kaffekoppen och såg ut genom fönstret, lastbilschauffören stod och fyllde sin bil med diesel. “Vad skönt, det löste sig.” konstaterade han för sig själv, reste sig och fortsatte sitt liv.

Lars – som nu ska gå och lägga sig